Jag lyckades bland annat sprätta rödbetssallad på bordsgrannen. En ny bekantskap var det också. Mammas och pappas tyska grannars son. Jag skämdes faktiskt då! Det kan man inte tro men det gjorde jag... Förlåt S!!
Dagen bjöd på mycket vackra saker också, inte bara rödbetssprätt. En årlig tradition är så klart att tända ljus hos släkten som inte längre är med oss. Det var fint att hälsa på farmor och mormor. En som lämnade oss för fort och en som till slut fick träffa sina syskon igen. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar