Ännu en dag har svischat förbi och jag verkar inte ha något att säga till om. Jag är redan halvvägs och det känns som att det kommer bli tajt med tid innan jul och nyår. Åkte till jobbet en timme tidigare imorse bara för att hinna med så mycket som möjligt, jag kunde nämligen ändå inte sova. Fick dessutom stanna en och en halv timme längre eftersom vi hade ett extra insatt möte vid fyra. När jag kom hem så hade vi ett mysmöte med min syster eftersom hon ska flytta till vårat lilla hus. Mycket trevligt. Då kan jag vara där varje dag och leka med henne... (Bara skoja sys, jag ska inte terra dig varje dag... Bara nästan.) Då kom även mamma och pappa med lillebror Billy på besök. Då vart det livat kan jag lova. Rossi levde loppan och busade med Billy som om det inte fanns någon morgondag. Billy var verkligen inte lika imponerad. Han morrade mest och ville vara ifred. Nu har jag dessutom hunnit jobba ytterliggare en timme eftersom M ändå inte är hemma. Så nu är instuderingsfrågorna klara. SKÖNT! Ännu en sak som gör att jag kan sova gott i natt. Betygshetsen är i kapp mig! Jag har ångest för att sätta betyg på 6:or. De förtjänar inte detta. Stackars barn som får växa upp på tok för snabbt... Men det är bara min personliga åsikt. Nu ska jag fira att dagens arbete är slut med lite popcorn eftersom det inte blev några igår! Tjipp!!

Idag inleddes dagen med ett migränanfall som fick frukosten att åka hiss innan jag gav upp och la mig i sängen igen. M kom som en räddande ängel med en kall handduk som fick huvudet att relaxa efter någon timme. Det funkade verkligen. Gick upp vid ett igen och gjorde ett nytt försök med frukosten. Den här gången gick det utmärkt, mackor och youghurt smakade verkligen himelskt! Sedan väntade ett motogp-race som var så spännande att jag var tvungen att kolla facebook med jämna mellanrum. De körde så jämnt! Men det blev spanskt på guld och silver. Jag hade ju förståss hoppats på italienskt! Rossi mår mycket bättre nu när han fått medicin. Ja för er som inte redan vet det så fick han en allergisk reaktion på något. Vi vet dock inte vad. Men två dagar med cortison så ser han nu ut som han brukar. Efter racet så var det städning av höshus på schemat. Jag började men sen kom M med munskydd och då fick han stå i äckeldammet själv. Jag tog itu med stallet istället. Skönt att få vara ute och pyssla lite trots ösregn och åska. Eftersom vi varit ute hela dagen och ingen orkar laga mat så ska vi fira med pizza nu. Jag äter aldrig pizza nästan så det ska bli riktigt gott faktiskt. Måste avsluta innan pizzan hinner bli kall, för det vill man ju inte!!

Cool Fighter på tävlingsbanan.

Idag är en lyckans dag. Mitt liv har varit relativt ointressant. Det har inte hänt så mycket som man kan skriva om här på bloggen. Men idag har det händ något riktigt intressant. Junior har startat sin första hopptävling. Eftersom jag inte är någon hoppmänniska så var det inte jag som satt i sadeln den här gången. Men med tanke på hur bra det gick så kanske man skulle prova sig på några starter nästa år. Klockan 8 imorse var det alltså hästpyssel på schemat för att sedan lasta klockan 9:00 tillsammans med Linnea som var ryttare för dagen. 9:30 var det anmälning och sedan första start vid 10. Under uppvärmningen var Cool Fighter riktigt nervig och sprattlade för allt som fanns på ridbanan. Men efter att ha acklimatiserat sig lite så rullade det på med en mer behaglig sinnesstämning. Först var han dock tvungen att bli hysteriskt rädd för en förbipasserande shettlandsponny. Vem vet den kanske hade vässade huggtänder och eldgaffel med sig? Först var han med på en cavaletti bara för att se hur han skulle reagera på publik och att faktiskt kliva över bommarna. Det var inga som helst problem så länge jag gick bredvid och agerade lite övertalning. Men sen kom han igång på riktigt. Det resulterade i noll fel och en rosett att ta med hem. Den första rosetten.

Sedan höjde de hindren till en liten bana på 30cm. Han hoppade gladeligen över men var väl inte riktigt med på första. Så ett litet bakbensfel resulterade i 4 fel och ingen rosett. Men han var lite glad för det. Resten av banan gick galant och han fattade tillslut att man måste lyfta på fötterna. Jag är så stolt över både häst och ryttare. Stort tack för idag!!! Tack också till transportförare och transportägare för lånet. Skönt med en boggey som ligger som ett strykjärn på vägen.