Igår var jag, M och min syster och våran lilla mamma ute i skogen och vandrade. Vi gick den så kallade Nitälvsbrännan, där en viss person satte eld på en bil för ett antal år sedan. Bilbranden spred sig och det blev en fullfjädrad skogsbrand. Men inget ont som inte har något gott med sig, skogsbanden blev så småningom ett naturreservat. Först gick vi i en annan del av skogen där det inte brunnit. Där stannade vi vid ett vindskydd och åt mackor, jordgubbar och drack kaffe. Till historien hör också att vi hade med oss två fyrbenta vänner också; Selma och Billy. Systern som höll i Selma behövde inte ta så extremt många steg själv för hon hade en pälsig utombords motor. Hon är nog inte så supervan vid koppel.
Efter ett tag började Billy hoppa på tre ben och jag kunde inte riktigt fatta vad han pysslade med, han var ju inte halt för fem sekunder sen. Jag började titta på tassen och försökte se om det var nått speciellt när han bestämmer sig för att fortsätta GÅ, GÅ och GÅ!! Vid en närmare eftertanke så upptäckte jag att vi stod i ett myr bo fullt med pissmyror. Vi raskade på och efter några minuter hade Billy fyra ben att gå på igen!
Det var ganska konstigt att gå på brännandelen. Höga träd med grenar högt upp. Stammarna var svarta fortfarande. Vinden luktade rök och kol. Trots att branden var för ca 10 år sedan. Det var som att komma in i en annan värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar